enoutfit.blogg.se

Är det något som jag har svårt för är det alla vägval. Då menar jag inte sådana som en gps kan hjälpa mig med. Jag menar riktiga val sådana som är så svåra och som man våndas över att man ska välja fel. I nian kom det första riktigt stora valet, jag skulle välja gymnasielinje, något som för många varit klart sedan de var små, pojkar som ville vara poliser eller fotbollsproffs, de valde något de var intresserade av, personer som ville läsa vidare till högskola och ville få med sig så många grundämnen som möjligt de valde samhälle, flickor som ville bli sjuksköterskor valde omvårdnad. Där stod jag kvar och ställde mig frågan, vad var det jag ville bli? Jag hade betygen för alla linjer men jag ville ta något som jag verkligen ville inte som jag var tillräckligt duktig för eller som jag skulle tjäna massor av pengar på, jag valde barn och fritidsprogrammet och under mina tre gymnasieår har jag inte ångrat det en enda gång. Gymnasiet är ett frivilligt beslut men det är ändå något som de flesta faktiskt fullföljer. Något som de flesta har gemensamt i ens klass under gymnasietiden är längtan efter den där sista dagen, då alla ska vara glada och förväntansfulla. Den dagen var en av de bästa i mitt liv! Men dagen där på startade ny vägval. Jag visste inte alls vad jag skulle göra och kände att nu måste jag bestämma mig vad jag ska göra av resten av mitt liv. Ska jag flytta,eller stanna kvar, ska jag plugga eller jobba? Jag har inte bestämt mig ännu men någon gång kommer jag också att göra det. Gymnasievalet blev ett lyckat beslut men vad säger att jag inte kan ångra mitt val om jag tar fel beslut! Jag funderar vidare!